Nedanstående bild visar tre ledare som har svikit de ideal som gjorde Centerpartiet till en stark folkrörelse.
Deras folk är stureplansmuppar.
Muharrem Demirok har varit ledare för Centerpartiet i mindre än två månader. Under den tiden har han ägnat en hel del kraft åt att markera avstånd från företrädaren Annie Lööf.
Den nya C-ledaren vill ge högre ersättning till kommunala skolor än till friskolor och har öppnat för att hans parti kan sluta politiska överenskommelser där Sverigedemokraterna ingår.
I en svidande Lööf-kritisk intervju har han också meddelat att C:s analys av samhället ”inte riktigt har hållit” och att det inte är ”ytterligare ett Rut-avdrag vi behöver”.
Men på åtminstone en punkt är det business as usual under Demiroks ledning: företagspolitiken.
Det måste bli enklare och billigare att starta företag, slog partiledaren fast på Facebook i helgen. Och på den nätsida som partiet hänvisar till kräver Centerpartiet att myndigheterna måste ge bättre service.
Det är klassisk, naiv centerpolitik.
Redan under alliansregeringen såg partiet till att kravet på aktiekapital halverades till 50 000 kronor. Under samma tid slopade man kravet på revisor i mindre bolag och gjorde det enklare att skaffa F-skattsedel och att skjuta upp bokföringen.
Centerpartiets världsbild är svartvit. Det är statens byråkrati och avgifter som är det stora hotet mot de heroiska entreprenörerna. Rensa i regeldjungeln och det svenska företagen kommer att blomstra.
Men alla människor med F-skattsedlar har inte goda avsikter. Flera myndigheter har under lång tid varnat för att bolagsformen utnyttjas av den organiserade brottsligheten.
De används bland annat för att upprätta skenanställningar, sälja arbetstillstånd, lura staten på momspengar, begå bedrägerier mot assistansersättningen, köpa sprängmedel och att tvätta brottsvinster.
Det är nästan komiskt tondövt.
De regelförenklingar som Centerpartiet har drivit igenom har bidragit till den utvecklingen genom att sänka tröskeln för kriminella att starta företag.
Ett annat problem är att flera regeringar har prioriterat ”service” framför ”kontroller” i regleringsbrev till myndigheterna. Det har gjort det lättare för brottslingar att undgå upptäckt. Även för detta bär Centerpartiet ett stort ansvar.
Men Annie Lööf lyssnade aldrig på sådan kritik. Under den förra mandatperioden såg hon i stället till att kravet på aktiekapital halverades ytterligare en gång, till 25 000 kronor. Protesterna från Ekobrottsmyndigheten om att det riskerade att göda brottsligheten struntade hon i.
Elaka tungor har länge kallat det företagarvänliga Centerpartiet för Almegas politiska gren, men faktum är att inte ens tjänstesektorns branschorganisation stöttade det senaste förslaget om halverat aktiekapital.
Vad flera tunga spelare i näringslivet har förstått är nämligen att det finns värre hot mot den fria företagsamheten än byråkrati. Om reglerna blir för slappa och kontrollen för dålig tvingas seriösa företag att konkurrera med skumma bolag som struntar i skatter och avgifter. Redan nu är det svårt för hederliga företagare att verka i arbetsintensiva branscher som bygg, städ och restaurang.
Ställd inför sådana larm vill alltså Muharrem Demirok göra det… trumvirvel… ännu billigare att starta företag!
Det är nästan komiskt tondövt.
Demirok har rätt i att Centerpartiets analys av samhället inte har hållit. Men den insikten måste även prägla företagspolitiken.
Världens rikaste parti fick inget pang för pengarna
Centerpartiet är förmodligen världens rikaste parti. När man 2005 sålde sina lokaltidningar ramlade 1,8 miljarder kronor in på kontot. I grenen valbudget kan lilla C tävla med socialdemokrater och moderater.
När jag efter valet 2018 konstaterade att kostnaden per röst därmed blev skyhög var det flera centerpartister som tyckte att det var taskigt. Men nu, efter att Centerpartiet tappat var fjärde väljare, är det inte bara retsamma ledarskribenter som tvivlar på nyttan av att tapetsera hela Sverige med Annie Lööf-porträtt.
Samma tveksamhet inför värdet av bombmattor av reklam återfinns även i partiets egen valanalys som presenterades i måndags. Problemet var ju aldrig att partiledaren eller varumärket Centerpartiet var okända, konstaterar analysgruppen och efterfrågar en diskussion om hur partiet kan använda sina tillgångar mer effektivt.
Man rekommenderar också C att ”lyfta fler budbärare” i framtiden.
Ouch!
Varför fick då Centerpartiet inte mer pang för pengarna? En förklaring verkar vara dålig arbetsmiljö.
Centerpartiet brukar ju annars förknippas med fika och god stämning, men i fjol avslöjade Aftonbladet att 15 personer på kort tid lämnat partikansliet efter klagomål om arbetsmiljöproblem.
Då försökte Annie Lööf beskriva det som enskilda fall. Men i valanalysen är slutsatsen att det funnits ”betydande problem” inom organisationen.
Centerpartiet tycks intressant nog ha haft en internkultur som går på tvärs med de politiska recept man annars skriver ut för Sverige.
C vill vara de snabbfotade entreprenörernas bästa vän, men har själv haft långa och oklara beslutsvägar. Och partiet har verkat för decentralisering samtidigt som den egna organisationen präglats av toppstyrning och brist på tillit.
I stora stycken är valanalysen snarast en kölhalning.
Kanske var det därför som resultaten av de dyra opinionsmätningar som Centerpartiet lät göra aldrig riktigt spreds i partiet.
Guldet blev till sand.
Efter att ha läst valanalysen framstår ärlighet som en viktigare valuta för Centerpartiet än pengar framöver. För det var länge sedan man läste en partiprodukt som var så full av självrannsakan, vilket möjligen har ett samband med att Annie Lööf redan var på väg att lämna scenen när analysen skrevs.
Visst klagas det en del över slemma moderater och svekfulla vänsterpartister som gick ihop och fällde Januariavtalet. Men, konstaterar valanalysgruppen, i en nyckelmening:
”Det finns dock inte utrymme för självömkan i politiken; Centerpartiet måste se den politiska verkligheten som den är.”
Valanalysen är sedan full av exempel på att så inte verkar ha varit fallet:
Centerpartiet saknade svar på de frågor som medier och väljare ställde.
Valbudskapet döms ut som ”storvulet” och ”självgott”.
En tredjedel av de egna (!) väljarna tyckte inte att Centerpartiet hade den bästa politiken
En rad politiska felbedömningar under de många politiska kriserna 2021 bäddade för Centerpartiets hopplösa läge under valåret. Osv.
I stora stycken är valanalysen snarast en kölhalning. Smaka bara på den här meningen: ”Centerpartiet befann sig alltså delvis i en annan valrörelse än den som utspelades 2022.”
Det återstår att se om denna befriande ärlighet ger bättre utdelning hos väljarna än störtfloden av köpt reklam.
Muharrem Demirok har varit ledare för Centerpartiet i mindre än två månader. Under den tiden har han ägnat en hel del kraft åt att markera avstånd från företrädaren Annie Lööf.
Den nya C-ledaren vill ge högre ersättning till kommunala skolor än till friskolor och har öppnat för att hans parti kan sluta politiska överenskommelser där Sverigedemokraterna ingår.
I en svidande Lööf-kritisk intervju har han också meddelat att C:s analys av samhället ”inte riktigt har hållit” och att det inte är ”ytterligare ett Rut-avdrag vi behöver”.
Men på åtminstone en punkt är det business as usual under Demiroks ledning: företagspolitiken.
Det måste bli enklare och billigare att starta företag, slog partiledaren fast på Facebook i helgen. Och på den nätsida som partiet hänvisar till kräver Centerpartiet att myndigheterna måste ge bättre service.
Det är klassisk, naiv centerpolitik.
Redan under alliansregeringen såg partiet till att kravet på aktiekapital halverades till 50 000 kronor. Under samma tid slopade man kravet på revisor i mindre bolag och gjorde det enklare att skaffa F-skattsedel och att skjuta upp bokföringen.
Centerpartiets världsbild är svartvit. Det är statens byråkrati och avgifter som är det stora hotet mot de heroiska entreprenörerna. Rensa i regeldjungeln och det svenska företagen kommer att blomstra.
Men alla människor med F-skattsedlar har inte goda avsikter. Flera myndigheter har under lång tid varnat för att bolagsformen utnyttjas av den organiserade brottsligheten.
De används bland annat för att upprätta skenanställningar, sälja arbetstillstånd, lura staten på momspengar, begå bedrägerier mot assistansersättningen, köpa sprängmedel och att tvätta brottsvinster.
Det är nästan komiskt tondövt.
De regelförenklingar som Centerpartiet har drivit igenom har bidragit till den utvecklingen genom att sänka tröskeln för kriminella att starta företag.
Ett annat problem är att flera regeringar har prioriterat ”service” framför ”kontroller” i regleringsbrev till myndigheterna. Det har gjort det lättare för brottslingar att undgå upptäckt. Även för detta bär Centerpartiet ett stort ansvar.
Men Annie Lööf lyssnade aldrig på sådan kritik. Under den förra mandatperioden såg hon i stället till att kravet på aktiekapital halverades ytterligare en gång, till 25 000 kronor. Protesterna från Ekobrottsmyndigheten om att det riskerade att göda brottsligheten struntade hon i.
Elaka tungor har länge kallat det företagarvänliga Centerpartiet för Almegas politiska gren, men faktum är att inte ens tjänstesektorns branschorganisation stöttade det senaste förslaget om halverat aktiekapital.
Vad flera tunga spelare i näringslivet har förstått är nämligen att det finns värre hot mot den fria företagsamheten än byråkrati. Om reglerna blir för slappa och kontrollen för dålig tvingas seriösa företag att konkurrera med skumma bolag som struntar i skatter och avgifter. Redan nu är det svårt för hederliga företagare att verka i arbetsintensiva branscher som bygg, städ och restaurang.
Ställd inför sådana larm vill alltså Muharrem Demirok göra det… trumvirvel… ännu billigare att starta företag!
Det är nästan komiskt tondövt.
Demirok har rätt i att Centerpartiets analys av samhället inte har hållit. Men den insikten måste även prägla företagspolitiken.
Världens rikaste parti fick inget pang för pengarna
Centerpartiet är förmodligen världens rikaste parti. När man 2005 sålde sina lokaltidningar ramlade 1,8 miljarder kronor in på kontot. I grenen valbudget kan lilla C tävla med socialdemokrater och moderater.
När jag efter valet 2018 konstaterade att kostnaden per röst därmed blev skyhög var det flera centerpartister som tyckte att det var taskigt. Men nu, efter att Centerpartiet tappat var fjärde väljare, är det inte bara retsamma ledarskribenter som tvivlar på nyttan av att tapetsera hela Sverige med Annie Lööf-porträtt.
Samma tveksamhet inför värdet av bombmattor av reklam återfinns även i partiets egen valanalys som presenterades i måndags. Problemet var ju aldrig att partiledaren eller varumärket Centerpartiet var okända, konstaterar analysgruppen och efterfrågar en diskussion om hur partiet kan använda sina tillgångar mer effektivt.
Man rekommenderar också C att ”lyfta fler budbärare” i framtiden.
Ouch!
Varför fick då Centerpartiet inte mer pang för pengarna? En förklaring verkar vara dålig arbetsmiljö.
Centerpartiet brukar ju annars förknippas med fika och god stämning, men i fjol avslöjade Aftonbladet att 15 personer på kort tid lämnat partikansliet efter klagomål om arbetsmiljöproblem.
Då försökte Annie Lööf beskriva det som enskilda fall. Men i valanalysen är slutsatsen att det funnits ”betydande problem” inom organisationen.
Centerpartiet tycks intressant nog ha haft en internkultur som går på tvärs med de politiska recept man annars skriver ut för Sverige.
C vill vara de snabbfotade entreprenörernas bästa vän, men har själv haft långa och oklara beslutsvägar. Och partiet har verkat för decentralisering samtidigt som den egna organisationen präglats av toppstyrning och brist på tillit.
I stora stycken är valanalysen snarast en kölhalning.
Kanske var det därför som resultaten av de dyra opinionsmätningar som Centerpartiet lät göra aldrig riktigt spreds i partiet.
Guldet blev till sand.
Efter att ha läst valanalysen framstår ärlighet som en viktigare valuta för Centerpartiet än pengar framöver. För det var länge sedan man läste en partiprodukt som var så full av självrannsakan, vilket möjligen har ett samband med att Annie Lööf redan var på väg att lämna scenen när analysen skrevs.
Visst klagas det en del över slemma moderater och svekfulla vänsterpartister som gick ihop och fällde Januariavtalet. Men, konstaterar valanalysgruppen, i en nyckelmening:
”Det finns dock inte utrymme för självömkan i politiken; Centerpartiet måste se den politiska verkligheten som den är.”
Valanalysen är sedan full av exempel på att så inte verkar ha varit fallet:
Centerpartiet saknade svar på de frågor som medier och väljare ställde.
Valbudskapet döms ut som ”storvulet” och ”självgott”.
En tredjedel av de egna (!) väljarna tyckte inte att Centerpartiet hade den bästa politiken
En rad politiska felbedömningar under de många politiska kriserna 2021 bäddade för Centerpartiets hopplösa läge under valåret. Osv.
I stora stycken är valanalysen snarast en kölhalning. Smaka bara på den här meningen: ”Centerpartiet befann sig alltså delvis i en annan valrörelse än den som utspelades 2022.”
Det återstår att se om denna befriande ärlighet ger bättre utdelning hos väljarna än störtfloden av köpt reklam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar