Centerpartiets sänke

Centerpartiets sänke

Hur ska det gå för Centerpartiet? Och vilka är det som man tänker sig ska rösta på C?

I helgen hade partiet sina kommundagar i Umeå. Det var också ettårsjubileum för Muharrem Demirok som partiledare.

Klas Hjort har skrivit en ledartext som följer med i detta nyhetsbrev. Läs den och kommentera gärna i sociala medier, oavsett om du håller med eller inte.

Han "firade" med en färsk opinionsmätning som visar att bara 5 procent – möjligen inte ens en stor majoritet av Centerpartiets väljare – har förtroende för honom. Dystra siffror.

Förra våren utnämnde Aftonbladets Lena Mellin i en sällsynt spetsig krönika Muharrem Demirok till en "loser" och Centerpartiet till ett "loser-parti".

Bakgrunden var att S och C slagit sina påsar ihop för ett utskottsinitiativ i riksdagen.

"Värdelöst att liera sig med förlorare", förklarade Lena Mellin.

I sammanvägningar av olika opinionsmätningar får Centerpartiet 4,4 procent.

Ett märkbart ras från valdresultatet 6,7 procent. Centerpartiet har tappat en tredjedel av sina väljare enligt opinionsundersökningarna.

Och frågan är vem som egentligen är den framtida väljaren för Centerpartiet?

Under Annie Lööfs självsäkra ledning var målgruppen tydligt urban, socialt medveten ("woke") medelklass som kanske inte gillade höga skatter men ville markera att man ändå tillhörde de anständiga (ett begrepp som Annie Lööf ofta återkom till i sitt partiledarskap).

Och idag då? Är det landsbygden som är framtiden för C? Inga undersökningar tyder på det.

SVT:s undersökning Valu visar att SD är partiet som växer där och att C är det parti som rasar mest.

Är det den socialt medvetna, urbana medelklassen som aldrig kan tänka sig att identifieras som "höger"?

Tveksamt om Muharrem Demirok och Centerpartiet vinner den striden med Magdalena Andersson.

Där finns också en dark horse i MP:s tidigare succéman i Stockholm Daniel Helldén.

Ska Demirok och C locka till sig gruppen muslimska invandrare? Centerpartiet har trots allt en historia av (så länge inte media uppmärksammar det) att i flera fall tolerera personer med islamistiska åsikter inom partiet.

Men i den väljargruppen finns redan Socialdemokraterna och uppstickarpartiet Partiet Nyans (som varit tydligast propalestinska av alla partier) samt i viss mån Miljöpartiet.

Muharrem Demirok kommer få en begränsad tid på sig att vända skutan. Är det han som leder Centerpartiet i nästa riksdagsval? Framtiden kommer att visa det.

Men en sak är säker. Muharrem Demirok kommer att behöva visa bättre dagsform den kommande tiden. Kan han göra som Ebba Busch som inledde med usla siffror för att sen bli en – pun intented – frälsare för KD i slutspurten i valet 2018?

Eller blir Muharrem Demirok en ny Lennart Daléus? Daléus var partiledare innan Maud Olofsson och avgick när opinionssiffrorna kretsade kring 4-5 procent.




Anderssons gåtfulla manöver
Värdelöst att liera sig med förlorare
Lena Mellin - Publicerad 2023-04-09

En av påskens gåtor är varför Magdalena Andersson slår sig ihop med en förlorare. En loser.

Jag kan inte se en enda fördel med manövern.

I måndags meddelade S-ledaren Magdalena Andersson och Centerns nybakade ordförande Muharrem Demirok att deras partier tar ett så kallat utskottsinitiativ. De vill skynda på regeringens klimatplan som är planerad till i höst.

Man kan tycka att det är ett ord i rättan tid. Regeringen har hittills inte rosat marknaden på klimatområdet. Tvärtom, bilar och stora vägar har prioriterats på bekostnad av bland annat kollektivtrafik och järnväg. Enligt regeringens egna beräkningar kommer målet om att minska utsläppen av koldioxid öka i stället för att sjunka som de ska göra enligt redan beslutade miljömål.

Men man kan också tycka att det är ett huvudlöst val av partner. Och att det saknar alla möjligheter att nå framgång.

Avsikten med utskottsinitiativ är att riksdagen ska begära saker av regeringen. Riksdagen, vars makt utgår från väljarna, är på de flesta områden överordnad regeringen - förutsatt att den samlar en majoritet.

Men i det här fallet saknas förutsättningar att vinna. Av de 17 ledamöterna i Miljö- och jordbruksutskottet tillhör fem Socialdemokraterna och en är centerpartist.

Inte ens om de lyckas locka med sig de gamla kamraterna från Januariavtalet. V och MP, nås en majoritet. De har vardera en ledamot. Det räcker inte för att vinna en omröstning om ett utskottsinitiativ med udden riktad mot regeringen.

De fyra rödgröna partierna har helt enkelt inte majoritet i riksdagen. De kommer aldrig att få som de vill under den här mandatperioden så länge inte något av de blå partierna hoppar av regeringslinjen. Och det lär de inte göra i den här frågan.

Så vad är då tanken bakom detta nederlagsdömda initiativ? Det kan vara att väcka uppmärksamhet. Att ersätta en skarpt formulerad debattartikel med något som kanske, säger kanske, väcker större uppståndelse.

Men om det var den bakomliggande tanken var det i så fall också misslyckat. It didn´t hit the headlines (nådde inte de stora rubrikerna) för att uttrycka sig som en amerikan.

Det som i stället hände var att varje politiskt intresserad person undrade varför Magdalena Andersson plötsligt lierade sig med en loser. Ett parti som var valets stora förlorare, lett av en person med svensk politiks hittills lägsta förtroendesiffror. Obegripligt.

Stödet för Socialdemokraterna ökade i valet. De kravlade sig åter över 30-procentsstrecket. Framgången har fortsatt efter valet, sannolikt mer beroende på regeringens motgångar än de egna arbetsinsatserna.

Detsamma gäller Anderssons egna förtroendesiffror. Betydligt högre än de för regeringssamarbetets axelmakter Kristersson och Åkesson.

Men nu går hon alltså i armkrok med Muharrem Demirok vars parti tappade i riksdags- , region- och kommunalvalen. Nedgången har fortsatt sedan dess. Centern har inte heller bra svar på framtidens frågor enligt väljarna. Inte på ett enda område. Ett loser-parti.

Det gäller även miljö och klimat. Tre andra partier är bäst på det enligt väljarna. Det är, i fallande ordning, MP, S och M. Ingen draghjälp där om det var det Andersson hoppades på.

Hur man än letar är operationen värdelös för Magdalena Andersson. Hon vinner inga gröna poäng. Hon vinner inte glitter och glamour för att hon fått en inspirerande partner med luft under vingarna.

Hon vinner ingenting. Om den långsiktiga tanken inte är att dra upp Centerpartiet ur dyn och göra dem till en stabil partner efter nästa val. Att kort och gott hjälpa Demirok och hans parti att komma på banan igen.

Det är inte bara långsökt. Sannolikheten för framgång är dessutom närmast obefintlig. Ett parti vinner bara kraft på egna meriter. Undantag är taktikröster på valdagen. Men att börja planera för det redan nu är att lägga kraft på fel sak.

Om Magdalena Andersson vill ha mer tyngd i miljö- och klimatfrågan än hennes eget parti kan uppbåda får hon vända sig till Miljöpartiet som har högst trovärdighet i frågan. Inte till förlorarna i Centern.



Jag är orolig över vart vårt land är på väg

Muharrem Demirok: C är nu det enda borgerliga partiet
Publicerad 2024-02-02 06.00

Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp bilden att ”allt är invandrarnas fel”, skriver Muharrem Demirok.

Det är idag ett år sedan jag valdes till Centerpartiets partiledare, men mer än tjugo år sedan jag engagerade mig i politiken. Jag har följt samhällsutvecklingen, sett hur de politiska vindarna blåst och hur det förändrat Sverige.

Och jag är just nu orolig över vart vårt land är på väg.

När jag engagerade mig var Alliansen det stora borgerliga projektet, präglat av en gemensam framtidstro och hög reformtakt. Trots finanskrisen lyckades Alliansregeringen få fler människor i jobb, sänka skatterna och öka energiproduktionen.

Företagens villkor blev bättre och utsläppen minskade. Vi välkomnade människor på flykt och stod upp för rättsstatens principer.

Efter valet 2018 tog Centerpartiet åter igen ansvar för Sverige. Efter en svår regeringsbildningsprocess kunde Januariavtalet skrivas och politiken lutade fortsatt mot mitten.

Flera liberala reformer kom på plats, inte minst en historisk arbetsmarknadsreform som ger arbetstagare bättre möjligheter att utvecklas genom livet. Utsläppen fortsatte att minska och grunderna för en bättre integrationspolitik lades.

Tillsammans med Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har Centerpartiet tagit ansvar för Sverige framåt. Det har vi gjort i regeringsställning och genom budgetsamarbeten, och det gör vi varje dag i styren runtom i hela landet.

Innan jag valdes till partiledare var jag kommunalråd i Linköping i över ett decennium. Jag är van vid att alla partier sitter vid samma bord, lyssnar på varandra och försöker hitta lösningar. Så är det inte på riksnivå, trots att jag tror att det är vad väljarna förväntar sig.

Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp en bild av att ”allt är invandrarnas fel”. Jag tror att Sverige hade tjänat på det. Och jag tror att fler vill gå den vägen.

Under året har jag rest runt i Sverige. Pratat med de som varje dag ställer väckarklockan, går upp och bygger Sverige starkare. De har inte gett upp. Men de förväntar sig mer.

Mitt uppdrag som partiledare handlar om just detta. Att ge svar på de problem som människor står inför, och samtidigt kunna hålla en rakryggad kurs framåt. Att inte förblindas av enkel retorik utan att se ljuset vid horisonten. Arbeta för det som bygger Sverige grönare, tryggare och friare.

Centerpartiet är nu det enda borgerliga och liberala alternativet som finns kvar.

Vi har vässat vår politik för skolan, landsbygden, klimatet och tryggheten. Presenterat vårt första stora reformpaket, Sverigelyftet, för att få tågen att gå och farbara vägar i hela landet. Vi har utvärderat och utvecklat vårt parti för att bättre kunna möta väljarna i valet 2026 och i sommarens val till Europaparlamentet.

Det finns mycket kvar att göra, men några saker är tydliga redan nu.

När regeringen visar att de inte kommer få ordning på Sverige, där levererar Centerpartiet reformer och förslag. När socialdemokrater, moderater och sverigedemokrater tävlar i vem som kan skriva om historien, där ser vi verkligheten och presenterar vägen framåt. När andra svajar om stödet till Ukraina, tvekar vi inte en sekund.

Sverige behöver fler som kämpar för just detta. En varmare liberalism som tar vårt land framåt. Politiker som tar samhällsproblem på allvar. Som ger välfärden och skolan de resurser som behövs så att alla får möjlighet att göra just sin livsresa.

Detta är min väg framåt för Centerpartiet, men framförallt för Sverige. Vilken väg väljer du?


Muharrem Demirok, partiledare Centerpartiet

 

Ulrika Ornbrant

Enköpings-Posten

Ulrika dansar genom livet – utan att gå på tå

Under fjolåret blev Ulrika Ornbrant kommunens mest uppmärksammade politiker.


Ulrika Ornbrant hoppas att hon aldrig slutar vara nyfiken. När hon inte pratar "politiska" som centerpartist, så är hon en kvinna med oändliga to do-listor. Där både vardagliga och äventyrliga punkter ska bockas av.

Hon brukar säga att hon är född och uppvuxen i Enköping.

– Men det är inte riktigt sant, skrattar Ulrika Ornbrant.

Det är lite sorligt på kaféet där vi sitter. Snön yr utanför och hon värmer händerna runt muggen med en varm latte i.

– Jag är djupt rotad i Enköping på både mammas och pappas sida och hela familjen. Men just när jag föddes och lite framåt, de åren bodde vi i Uppsala.

Vi är vana att se henne som centerpartist i Enköping. Det är inte heller okänt att hon är lärare. Under fjolåret blev hon kommunens mest uppmärksammade politiker.Hur ser livet ut när hon inte, som hon själv säger, pratar "politiska"?

– Det var två saker jag aldrig skulle bli – lärare och politiker. Det var vad jag sa när jag vad liten. Det gick ju så där, säger Ulrika, vars båda föräldrar var lärare.

Hon berättar om en barndom fylld av äventyr. Somrar på landet vid stugan i Biskopskulla, där hon umgicks med kusinerna. Det var mycket bad, lek i skogen och på fälten.

– Men min uppfattning var att pappa aldrig var hemma. Han var förutom lärare även politiker. Så det skulle jag inte bli, för det verkade vara mycket jobb.

Som liten drömde hon om att bli sömmerska, kläddesigner och modist. Med tillägget att hon hatade syslöjd i skolan.

–Men kläder och dess betydelse, det gillade jag. Vackra kläder. Intresset för att ändå bli lärare kom ganska så sent. Och då var det egentligen samhällsengagemanget, vikten av att kunna göra skillnad. Jag landade i att jag tycker väldigt mycket om barn, det har jag alltid gjort. Jag insåg att det är där man kan göra allra störst skillnad, i skolan.

Hon blickar ut genom det stora kaféfönstret och fortsätter prata om barndomsdrömmen, att bli sömmerska. Hon säger att hon idag har en kreativa ådra och älskar att sy sina egna kläder.

– Jag syr allt möjligt, men gärna klänningar.

Vad skulle du välja för klänning om du gick på nobelfesten?

– Alltså jag är ju otroligt förtjust i Frida Jonsvens klänningar. Hon gör fantastiska kreationer. Så det är ett säkert kort.

Det visar sig att Ulrika brinner för hantverk. Hon vill göra vackra saker men de ska fylla en funktion.

– Två andra stora intressen är min keramik och min trädgård.

Keramik? Menar du att du har en drejskiva hemma?

– Jajamän. Det är något jag hållit på med till och från sen jag var 20 år. Muggar, skålar, formar... sådant som är bruksföremål.

Hon bor i ett hus på landet och till den hör en stor trädgård.

– Alldeles för stor. Jag hinner med hälften, knappt. Ibland blir den ett måste. Men framför allt är det i min trädgård och i naturen som jag hämtar energi. Dofter har en plats hemma hos mig. Rosor, örter, syrener...allt som doftar är betydelsefullt.

Bor det en hel familj i huset?

– Ja, det bor två vuxna barn. De är 20 och 22 år och har inte riktigt hittat studentlägenheter än. Så i väntan på det bor de kvar hemma hos mamma. Hos mig.

Ulrika skrattar lite när hon svarar på frågor kring att hon är ensamstående. Hon menar att det kanske skulle vara svårt att hinna med en man när hon har politiken och många intressen.

– Men det är klart att jag ibland kan sakna tvåsamheten. Någon att reflektera över dagen tillsammans med. Bolla tankar och... det kan jag sakna.

Då passar vi på att fråga hur drömmannen skulle vara då?

– Jag tror det är två saker som skulle få mig att fastna. Han behöver nog få mig att skratta, kunna dela skratt ihop med mig. Och ha någon som förstår hur jag tänker, för det är så otroligt skönt när man hittar en sån människa. Det blir så mycket färre missförstånd då.

Uppfostrad med "gnäll inte förrän du försökt göra nånting åt det" är något som driver henne. Valfrihet, tron på människans kompetens och att man väljer så bra man kan, det ligger som värdegrund. Hon tycker inte att det finns val man kan ångra. Men hon reflekterar:

– Fast det är klart. Ibland tänker man – det där valet blev ju inte så bra.

Vem skulle hon kunna dela tvåsamhet med? "Han behöver nog få mig att skratta, kunna dela skratt ihop med mig"

Ute bland snöflingorna promenerar vi till en av hennes favoritplatser i Enköping, Pastor Spaks park. Hon vill visa var det brukar finnas vackra rosor, och plats för att stanna upp ibland när hon hinner.

Hur väljer du vad du ska hinna med av allt? Finns det träning också?

– Jag har sagt till alla att – lägg inga möten på torsdagskvällar. För då dansar jag balett. Det är bra träning, skrattar hon.

Balett? I tåspetsskor?

– Ja jag är med i vuxengruppen på Kulturskolan. Det är så fantastiskt roligt. Men tåspets får vänta lite tills jag stärkt fötterna.

Dagsutflykter, kafébesök på landsbygden, gå på vandring, se nya saker, låta det gro i grönsakslandet. Allt verkar vara äventyr för henne.

– Jag hoppas jag aldrig slutar vara nyfiken. Jag har en "äventyrsburk" hemma. Då kan jag dra en lapp ur den och så står det vart jag ska åka på dagsutflykt, så behöver jag inte välja.

Kvinnan som planerar in tid i kalendern för planering och har oändligt långa to do-listor, medger att städning och matlagning får ge vika för sena kvällar med arbete.

Kommer du alltid arbeta med politik?

– Nej det tror jag inte. Som med det mesta när man uppnått det man ska, då blir man enbart förvaltare.

Ulrika Ornbrant drar lite i en gren full med snö, och berättar att hon aldrig haft några problem som kvinna med att göra sig hörd i livet eller inom politiken.

– Jag känner mig trygg i min roll. Jag kan vara mig själv.

"Jag hoppas jag aldrig slutar vara nyfiken" säger Ulrika Ornbrant.


Ulrika Ornbrant

Ålder: 52 år

Familj: Två döttrar, 20 och 22 år

Bor: Hus på landet i Enköping
Arbete: Lärare och politiker för Centerpartiet

Ser fram emot 2024: Att få det lite mindre turbulent.

Förebild: Min färgstarka mamma. Och min pappa som en gång "lurade" in mig i politiken via sin politikerskola.

Levnadsregel: Man har inte roligare än vad man gör det till.

Personlighet: Glad, positiv och bestämd.

Om gängkriminaliteten

Centerpartiet har välkomnat flera islamister i partiet och bär skuld till den negativa utvecklingen.

Minns paret Aldebe!
Minns Mikail Yüksel!
Minns Mahmoud Addas!

När centerledningen nu tydliggör sin hemvist i den politiska vänstern stänger de dörrar som bara kan öppnas igen om partiledaren och partisekreteraren får respass men det räcker inte.

Dessutom måste Centerpartiet låta de glömda idealen få en central plats i det politiska utbudet.

Sedan stureplansmupprna fick inflytande över Centerpartiet har det vridits åt vänster mot flumhet och dumhet!

Det är dock bra att de sakta vaknar upp som här, men...

”Stora risker med flera rättspolitiska förslag”

Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok och rättspolitiska talesperson Ulrika Liljeberg kritiserar bland annat förslag på visitationszoner.

Kriminaliteten gör att det krävs hårdare tag med fler verktyg. Men vi måste samtidigt fortsätta att värna den personliga integriteten. Det finns därför åtgärder som vi säger nej till, skriver Muharrem Demirok och Ulrika Liljeberg.

Sverige befinner sig i ett kritiskt läge. Gängens dödliga sprängningar och skjutningar är effekter av att samhället misslyckats att stoppa den grova organiserade brottsligheten. Nu måste vi med kraft slå tillbaka och satsa på första linjens försvar, på både repressiva och förebyggande åtgärder. Men samtidigt måste vi värna det öppna frihetliga samhälle som Sverige varit, och åter kan och ska bli.

Centerpartiet har stått bakom all lagstiftning inom det rättspolitiska området som beslutats av riksdagen och som trätt ikraft under året. Skärpta straff för brott i kriminella nätverk. Att polis och åklagare fått större tillgång till hemliga tvångsmedel såsom avlyssning och annan övervakning. Att tullen fått utökade befogenheter att stoppa både personer och gods. Att brott som begåtts av barn under 15 år utreds oftare så brottsoffer får upprättelse och den unge rätt stöd. Att kommuner getts ett tydligare brottsförebyggande ansvar.

Vi ser positivt på de stora resursförstärkningar som främst polisen fått de senaste åren. Vi står helt bakom att brottsoffret måste få en mer central roll i rättsprocesserna och att vissa straff behöver skärpas för att återspegla allmänhetens rättsuppfattning. Vi är även för ungdomsfängelser för unga mellan 15–17 år som begått grova brott.

Även de aviserade satsningarna på fler övervakningskameror och avläsning av registreringsskyltar på fordon välkomnar vi. Just möjligheten att snabbt få fram bra teknisk och digital bevisning är mycket viktigt för att säkerställa robusta utredningar. Vi är också för ett ökat förverkande av brottsvinster och ett starkt fokus på att täppa till de luckor i välfärden där systemen tillåter att skattepengar hamnar i kriminellas fickor. Vi ser dessutom positivt på att utreda hur försvaret, under polisens befäl, men även andra myndigheter kan vara med i kampen mot den organiserade brottsligheten.

Givet den situation vi står mitt i, med ett blodigt gängkrig där oskyldiga drabbas, är detta helt nödvändiga åtgärder. Det krävs hårdare tag med fler verktyg och större resurser till rättsväsendet, men vi måste samtidigt fortsätta värna den personliga integriteten. Det finns därför åtgärder som vi säger nej till, och som vi är oroliga att politiken ser allt för lätt på.

Centerpartiet kommer fortsatt att säga nej till anonyma vittnen. Bevisvärdet av anonyma vittnen är lågt då det blir svårt att bedöma vittnets trovärdighet och tillförlighet. Även om det enbart kommer att användas vid grova brott, så kommer sannolikt betydligt fler vittnen att kräva anonymitet, men som då inte kommer få det eftersom detta ändå bara skulle kunna ske i undantagsfall. Att i rådande situation införa anonyma vittnen skulle alltså med stor sannolikhet få negativa effekter på åklagarnas möjligheter att få vittnen att berätta. Vi ser istället att man ökar möjligheterna till teknisk och digital bevisning samt ökar skyddet till den som vittnar, genom satsningar på ett kraftigt förstärkt vittnesskyddsprogram.

Centerpartiet kommer inte heller medverka till massövervakning, som ansiktsigenkänning i realtid och övervakning av krypterad digital kommunikation genom Chat control. Teknik där staten i realtid på allmänna platser kan använda ansiktsigenkänning eller övervaka chattkonversationer är inte rätt väg att gå. Det öppnar helt enkelt upp för ett godtyckligt övervakande som vi inte anser hör hemma i en rättsstat, utan som vi snarare känner igen från Orwellska dystopier eller auktoritära regimer som Kina.

Centerpartiet är också kritiskt inställda till visitationszoner, där vem som helst på en allmän plats kan kontrolleras utan misstanke. Det viktigaste vi måste göra nu är istället att upprätta ett starkare förtroende för polisen och samhället, kontraktet mellan medborgare och stat. Visitationszoner riskerar att få helt motsatt effekt, när det i praktiken innebär att man pekar ut boende i hela bostadsområden som potentiella kriminella.

Det sägs ofta att om man har ”rent mjöl i påsen”, att man inte har gjort något brottsligt, så har man inget att oroa sig för och då är det inget problem att utan misstanke visiteras eller massövervakas. Men utgångspunkten i en liberal demokrati är att ditt privatliv är ditt eget och inget som staten har att göra med – förrän det finns en misstanke om att du begått ett brott. Det här är en princip vi måste värna. Det anstår ett modernt rättsväsende att kunna konkretisera någon slags misstanke för att få kunna använda statens ingripande tvångsmedel.

Här och nu har svenska folket en enda uppmaning till politiken – lös uppgiften och stoppa gängkriget. Vår högsta prioritet måste vara att få slut på skjutningarna och sprängningarna.

Men lagstiftningen måste hålla rättsstatens garantier och skydda den personliga integriteten. Vi vill därför lyfta ett varningens finger för att politiken nu håller på att skapa en ”rent-mjöl-i-påsen”-doktrin inom svensk rättspolitik. Centerpartiet är för hårdare tag, men inte till vilket pris som helst.


Muharrem Demirok
partiledare Centerpartiet

Ulrika Liljeberg
rättspolitisk talesperson

Annie Lööf

Annie Lööf skriver om åren i toppolitiken, från ung C-politiker till partiledaren som gick en annan väg än de forna alliansvännerna.



Att blockera SD från inflytande blev viktigast

Det är som att Lööf har svårt att få ihop att bra personer som Kinberg Batra kunde landa i en annan slutsats.

När man läser Annie Lööfs nyutkomna bok "Också Annie" (Forum, 2023) undrar man framför allt hur hon har orkat med alla hot och allt skit genom åren.

Mördaren Theodor Engström hade inför Almedalsveckan 2022 valt ut Ing-Marie Wieselgren, SVT:s Hanna Stjärne och Annie Lööf som sina måltavlor. Lööf var på plats i Almedalen den dag han gick till attack, men offret blev som bekant en annan.

Det fruktansvärda mordet på Wieselgren påminner Lööf om att det lika gärna hade kunnat vara hon.

Början på Lööfs politiska karriär var desto ljusare. Hon kryssade in sig i riksdagen som bara 23-åring 2006, och dubblade sina personkryss i valet 2010. "Jag har alltid varit väldigt flitig, effektiv och resultatinriktad", skriver hon.

Citaten från Lööfs dagboksanteckningar från laddade politiska möten under den förra mandatperioden är förstås underhållande. Som när det "första riktiga samtalet" ska äga rum mellan C, L, MP och S, startskottet för det som senare ska bli Januariavtalet.

På mötet, som är mycket stelt, fäller plötsligt Magdalena Andersson följande kommentar: "Vi vill inte heller vara här". I sina anteckningar skrev Lööf: "Surrealistisk stämning, kändes olustigt, de erbjuder oss att bli småsossar". Senare, vid ett annat möte med dålig stämning, ska Andersson ha sagt att "Ja ja, skriv vad ni vill om skatterna, det kommer inte hända ändå".

Ändå gick förhandlingarna med S framåt. Stefan Löfven överraskade Lööf positivt med att minnas att hon ville ha mjölk i kaffet. Möten med M-ledaren Ulf Kristersson går sämre om man får tro Lööfs anteckningar: "ULF EXTREMT SUR". Och miljöpartisterna beskrevs som "trotsiga ungar", "hopplösa" att samarbeta med.

Efter att Decemberöverenskommelsen föll ändrade Kinberg Batra, M-ledare 2015-2017, policy om Sverigedemokraterna. Man skulle nu kunna tala med partiets företrädare i riksdagens utskott, i frågor där man tyckte någorlunda lika, meddelade hon.

I "Också Annie" skriver Lööf om sin besvikelse, men även att hon på ett sätt förstår Kinberg Batra. "Som partiledare är man inte bara sig själv utan i första hand utan företrädare för sitt parti", skriver Lööf. Det låter nästan som att Kinberg Batra skulle ha gått emot sina egna övertygelser.

Det är inte intrycket man får när man läser Kinberg Batras egen bok "Inifrån" (Bonniers, 2018). Där beskriver Kinberg Batra däremot hur påhoppad hon blev för partiets nya SD-hållning. Det skrevs i tidningar att M-ledaren skulle "skämmas", om "frukost i det bruna" och i en teckning på Dagens Nyheters ledarsida tecknades hon hånglandes med Jimmie Åkesson.

Så sent som inför valet i fjol berömde Kinberg Batra Liberalernas Anna Starbrink som hade närmat sig sitt partis hållning och sagt att "Vi kan inte fortsätta ha en situation i Sverige där partier inte kan göra upp, fast man tycker rätt så lika." Kinberg Batra twittrade då: "Det tog några år och olika turer, hörni. Men, bra av@ AnnaStarbrink i@dagensindustri" (26/8).

Det är som att Lööf har svårt att få ihop att bra och frihetligt sinnade personer faktiskt kan landa i en annan slutsats än Lööfs om SD.

När hon tittar tillbaka "med facit i hand", ångrar hon att hon inte gjorde mer för att bevara Januariavtalet och rädda Löfven som statsminister. Att vilja blockera SD från inflytande är vad hon kommer – och verkar vilja – bli ihågkommen för som politiker.

Berättelsen om "en enkel tjej från landet utanför Värnamo" som hamnade i toppolitiken är på många sätt fin. Även om priset – hoten och hatet mot henne – blev obehagligt och orättvist högt.

Sakine Madon

Sakine.Madon@unt.se

Rotrötan

 

Efter Thorbjörn Fälldin har det bara varit en partiledare som jag har respekterat men Lennart Daléus motarbetades och krypskyttarna såg till att han kroknade.

Så illa som det är nu har det aldrig varit.

Valberedningen är en katastrof och mupparna som Annie Lööf samlade runt sig i riksdagsgruppen är Centerpartiets dödgrävare!

De lotsade fram den sämsta ledare som Centerpartiet har haft.

Nu vill jag se omedelbar återuppbyggnad av organisationen och det kan bara göras av en speciell trio:

Elisabeth Thand Ringqvist är en svensk politiker som tillhör Centerpartiet. Hon är riksdagsledamot för Stockholms kommuns valkrets sedan 2022 och Centerpartiets näringspolitiska talesperson. Hon är också en av kandidaterna till att bli Centerpartiets nya partiledare efter Annie Lööf12

Hon är född 1972 i Sunne församling i Jämtlands län och har en civilekonomexamen från Handelshögskolan i Stockholm. Hon har tidigare arbetat som managementkonsult, kanslichef på Centerpartiets riksdagskansli, politiskt sakkunnig hos näringsminister Maud Olofsson, vd för Företagarna och ordförande för Svenska Riskkapitalföreningen. Hon har också varit engagerad i flera styrelser och organisationer som rör näringsliv, jämställdhet och skärgård13

Hon har profilerat sig som en försvarare av landsbygden, småföretagandet och rättsstaten. Hon har också varit kritisk till Januariavtalet mellan Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Hon var den enda riksdagsledamoten från de fyra partierna som röstade nej till Stefan Löfven som statsminister 2019. Hon motiverade sitt ställningstagande med att hon ansåg att Socialdemokraterna var landsbygdsfientliga och att Januariavtalet innehöll för många eftergifter till Miljöpartiet. Hon röstade dock ja till Löfven 2021 efter att ha fått stöd från sin lokalförening och sina väljare.


Ulrika Liljeberg är en svensk centerpartistisk politiker som är andre vice partiledare, rättspolitisk talesperson och riksdagsledamot för Dalarnas läns valkrets. Hon är född 1969 i Västanfors församling i Fagersta och är uppvuxen i Tällberg. Hon har en jurist- och civilekonomexamen och har tidigare arbetat som åklagare i Falun. Hon var kommunstyrelsens ordförande och kommunalråd i Leksands kommun mellan 2008 och 202212

Hon föreslås nu ta över efter Martin Ådahl som Centerpartiets andre vice ordförande efter att Annie Lööf meddelade att hon skulle avgå som partiledare. Hon har sagt att hon vill fortsätta arbeta för ett starkt Centerparti som står upp för landsbygden, rättsstaten och klimatet.


Helena Lindahl är en svensk politiker som tillhör Centerpartiet. Hon är riksdagsledamot för Västerbottens läns valkrets sedan 2011 och Centerpartiets näringspolitiska talesperson. Hon är också en av kandidaterna till att bli Centerpartiets nya partiledare efter Annie Lööf.

Hon är född 1972 i Nysätra församling i Västerbotten och bor i Gumbodahamn. Hon har tidigare arbetat som lärare, journalist och kommunikatör. Hon har varit engagerad i Centerpartiet sedan ungdomsåren och har haft flera uppdrag på lokal, regional och nationell nivå. Hon har bland annat varit ordförande för Centerkvinnorna i Västerbotten, vice ordförande för Centerpartiet i Västerbotten och ledamot i Centerpartiets partistyrelse.

Hon har profilerat sig som en försvarare av landsbygden, småföretagandet och rättsstaten. Hon har också varit kritisk till Januariavtalet mellan Centerpartiet, Liberalerna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Hon var den enda riksdagsledamoten från de fyra partierna som röstade nej till Stefan Löfven som statsminister 2019. Hon motiverade sitt ställningstagande med att hon ansåg att Socialdemokraterna var landsbygdsfientliga och att Januariavtalet innehöll för många eftergifter till Miljöpartiet. Hon röstade dock ja till Löfven 2021 efter att ha fått stöd från sin lokalförening och sina väljare.

ledig

Muharrem Demirok akt 5

Jag är fortfarande en stolt centerpartist i Fälldins anda när det gäller miljö och energi men de här två stolpskotten får mig att tveka över om det är värt det.

Nuvarande centerlednings vänsterskruv passar inte mig och jag är glad över att CUF äntligen börjar prata om det borgerliga alternativet igen.

Ulrika Liljeberg och Caroline skulle kunna bli

framgångslösningen som ordförandeduo.