Ulrika dansar genom livet – utan att gå på tå
Under fjolåret blev Ulrika Ornbrant kommunens mest uppmärksammade politiker.
Ulrika Ornbrant hoppas att hon aldrig slutar vara nyfiken. När hon inte pratar "politiska" som centerpartist, så är hon en kvinna med oändliga to do-listor. Där både vardagliga och äventyrliga punkter ska bockas av.
Hon brukar säga att hon är född och uppvuxen i Enköping.
– Men det är inte riktigt sant, skrattar Ulrika Ornbrant.
Det är lite sorligt på kaféet där vi sitter. Snön yr utanför och hon värmer händerna runt muggen med en varm latte i.
– Jag är djupt rotad i Enköping på både mammas och pappas sida och hela familjen. Men just när jag föddes och lite framåt, de åren bodde vi i Uppsala.
Vi är vana att se henne som centerpartist i Enköping. Det är inte heller okänt att hon är lärare. Under fjolåret blev hon kommunens mest uppmärksammade politiker.Hur ser livet ut när hon inte, som hon själv säger, pratar "politiska"?
– Det var två saker jag aldrig skulle bli – lärare och politiker. Det var vad jag sa när jag vad liten. Det gick ju så där, säger Ulrika, vars båda föräldrar var lärare.
Hon berättar om en barndom fylld av äventyr. Somrar på landet vid stugan i Biskopskulla, där hon umgicks med kusinerna. Det var mycket bad, lek i skogen och på fälten.
– Men min uppfattning var att pappa aldrig var hemma. Han var förutom lärare även politiker. Så det skulle jag inte bli, för det verkade vara mycket jobb.
Som liten drömde hon om att bli sömmerska, kläddesigner och modist. Med tillägget att hon hatade syslöjd i skolan.
–Men kläder och dess betydelse, det gillade jag. Vackra kläder. Intresset för att ändå bli lärare kom ganska så sent. Och då var det egentligen samhällsengagemanget, vikten av att kunna göra skillnad. Jag landade i att jag tycker väldigt mycket om barn, det har jag alltid gjort. Jag insåg att det är där man kan göra allra störst skillnad, i skolan.
Hon blickar ut genom det stora kaféfönstret och fortsätter prata om barndomsdrömmen, att bli sömmerska. Hon säger att hon idag har en kreativa ådra och älskar att sy sina egna kläder.
– Jag syr allt möjligt, men gärna klänningar.
Vad skulle du välja för klänning om du gick på nobelfesten?
– Alltså jag är ju otroligt förtjust i Frida Jonsvens klänningar. Hon gör fantastiska kreationer. Så det är ett säkert kort.
Det visar sig att Ulrika brinner för hantverk. Hon vill göra vackra saker men de ska fylla en funktion.
– Två andra stora intressen är min keramik och min trädgård.
Keramik? Menar du att du har en drejskiva hemma?
– Jajamän. Det är något jag hållit på med till och från sen jag var 20 år. Muggar, skålar, formar... sådant som är bruksföremål.
Hon bor i ett hus på landet och till den hör en stor trädgård.
– Alldeles för stor. Jag hinner med hälften, knappt. Ibland blir den ett måste. Men framför allt är det i min trädgård och i naturen som jag hämtar energi. Dofter har en plats hemma hos mig. Rosor, örter, syrener...allt som doftar är betydelsefullt.
Bor det en hel familj i huset?
– Ja, det bor två vuxna barn. De är 20 och 22 år och har inte riktigt hittat studentlägenheter än. Så i väntan på det bor de kvar hemma hos mamma. Hos mig.
Ulrika skrattar lite när hon svarar på frågor kring att hon är ensamstående. Hon menar att det kanske skulle vara svårt att hinna med en man när hon har politiken och många intressen.
– Men det är klart att jag ibland kan sakna tvåsamheten. Någon att reflektera över dagen tillsammans med. Bolla tankar och... det kan jag sakna.
Då passar vi på att fråga hur drömmannen skulle vara då?
– Jag tror det är två saker som skulle få mig att fastna. Han behöver nog få mig att skratta, kunna dela skratt ihop med mig. Och ha någon som förstår hur jag tänker, för det är så otroligt skönt när man hittar en sån människa. Det blir så mycket färre missförstånd då.
Uppfostrad med "gnäll inte förrän du försökt göra nånting åt det" är något som driver henne. Valfrihet, tron på människans kompetens och att man väljer så bra man kan, det ligger som värdegrund. Hon tycker inte att det finns val man kan ångra. Men hon reflekterar:
– Fast det är klart. Ibland tänker man – det där valet blev ju inte så bra.
Vem skulle hon kunna dela tvåsamhet med? "Han behöver nog få mig att skratta, kunna dela skratt ihop med mig"
Ute bland snöflingorna promenerar vi till en av hennes favoritplatser i Enköping, Pastor Spaks park. Hon vill visa var det brukar finnas vackra rosor, och plats för att stanna upp ibland när hon hinner.
Hur väljer du vad du ska hinna med av allt? Finns det träning också?
– Jag har sagt till alla att – lägg inga möten på torsdagskvällar. För då dansar jag balett. Det är bra träning, skrattar hon.
Balett? I tåspetsskor?
– Ja jag är med i vuxengruppen på Kulturskolan. Det är så fantastiskt roligt. Men tåspets får vänta lite tills jag stärkt fötterna.
Dagsutflykter, kafébesök på landsbygden, gå på vandring, se nya saker, låta det gro i grönsakslandet. Allt verkar vara äventyr för henne.
– Jag hoppas jag aldrig slutar vara nyfiken. Jag har en "äventyrsburk" hemma. Då kan jag dra en lapp ur den och så står det vart jag ska åka på dagsutflykt, så behöver jag inte välja.
Kvinnan som planerar in tid i kalendern för planering och har oändligt långa to do-listor, medger att städning och matlagning får ge vika för sena kvällar med arbete.
Kommer du alltid arbeta med politik?
– Nej det tror jag inte. Som med det mesta när man uppnått det man ska, då blir man enbart förvaltare.
Ulrika Ornbrant drar lite i en gren full med snö, och berättar att hon aldrig haft några problem som kvinna med att göra sig hörd i livet eller inom politiken.
– Jag känner mig trygg i min roll. Jag kan vara mig själv.
"Jag hoppas jag aldrig slutar vara nyfiken" säger Ulrika Ornbrant.
Ulrika Ornbrant
Ålder: 52 år
Familj: Två döttrar, 20 och 22 år
Bor: Hus på landet i Enköping
Arbete: Lärare och politiker för Centerpartiet
Ser fram emot 2024: Att få det lite mindre turbulent.
Förebild: Min färgstarka mamma. Och min pappa som en gång "lurade" in mig i politiken via sin politikerskola.
Levnadsregel: Man har inte roligare än vad man gör det till.
Personlighet: Glad, positiv och bestämd.
