Centerpartiets sänke
Hur ska det gå för Centerpartiet? Och vilka är det som man tänker sig ska rösta på C?
I helgen hade partiet sina kommundagar i Umeå. Det var också ettårsjubileum för Muharrem Demirok som partiledare.
Klas Hjort har skrivit en ledartext som följer med i detta nyhetsbrev. Läs den och kommentera gärna i sociala medier, oavsett om du håller med eller inte.
Han "firade" med en färsk opinionsmätning som visar att bara 5 procent – möjligen inte ens en stor majoritet av Centerpartiets väljare – har förtroende för honom. Dystra siffror.
Förra våren utnämnde Aftonbladets Lena Mellin i en sällsynt spetsig krönika Muharrem Demirok till en "loser" och Centerpartiet till ett "loser-parti".
Bakgrunden var att S och C slagit sina påsar ihop för ett utskottsinitiativ i riksdagen.
"Värdelöst att liera sig med förlorare", förklarade Lena Mellin.
I sammanvägningar av olika opinionsmätningar får Centerpartiet 4,4 procent.
Ett märkbart ras från valdresultatet 6,7 procent. Centerpartiet har tappat en tredjedel av sina väljare enligt opinionsundersökningarna.
Och frågan är vem som egentligen är den framtida väljaren för Centerpartiet?
Under Annie Lööfs självsäkra ledning var målgruppen tydligt urban, socialt medveten ("woke") medelklass som kanske inte gillade höga skatter men ville markera att man ändå tillhörde de anständiga (ett begrepp som Annie Lööf ofta återkom till i sitt partiledarskap).
Och idag då? Är det landsbygden som är framtiden för C? Inga undersökningar tyder på det.
SVT:s undersökning Valu visar att SD är partiet som växer där och att C är det parti som rasar mest.
Är det den socialt medvetna, urbana medelklassen som aldrig kan tänka sig att identifieras som "höger"?
Tveksamt om Muharrem Demirok och Centerpartiet vinner den striden med Magdalena Andersson.
Där finns också en dark horse i MP:s tidigare succéman i Stockholm Daniel Helldén.
Ska Demirok och C locka till sig gruppen muslimska invandrare? Centerpartiet har trots allt en historia av (så länge inte media uppmärksammar det) att i flera fall tolerera personer med islamistiska åsikter inom partiet.
Men i den väljargruppen finns redan Socialdemokraterna och uppstickarpartiet Partiet Nyans (som varit tydligast propalestinska av alla partier) samt i viss mån Miljöpartiet.
Muharrem Demirok kommer få en begränsad tid på sig att vända skutan. Är det han som leder Centerpartiet i nästa riksdagsval? Framtiden kommer att visa det.
Men en sak är säker. Muharrem Demirok kommer att behöva visa bättre dagsform den kommande tiden. Kan han göra som Ebba Busch som inledde med usla siffror för att sen bli en – pun intented – frälsare för KD i slutspurten i valet 2018?
Eller blir Muharrem Demirok en ny Lennart Daléus? Daléus var partiledare innan Maud Olofsson och avgick när opinionssiffrorna kretsade kring 4-5 procent.
Anderssons gåtfulla manöver
Värdelöst att liera sig med förlorare
Lena Mellin - Publicerad 2023-04-09
En av påskens gåtor är varför Magdalena Andersson slår sig ihop med en förlorare. En loser.
Jag kan inte se en enda fördel med manövern.
I måndags meddelade S-ledaren Magdalena Andersson och Centerns nybakade ordförande Muharrem Demirok att deras partier tar ett så kallat utskottsinitiativ. De vill skynda på regeringens klimatplan som är planerad till i höst.
Man kan tycka att det är ett ord i rättan tid. Regeringen har hittills inte rosat marknaden på klimatområdet. Tvärtom, bilar och stora vägar har prioriterats på bekostnad av bland annat kollektivtrafik och järnväg. Enligt regeringens egna beräkningar kommer målet om att minska utsläppen av koldioxid öka i stället för att sjunka som de ska göra enligt redan beslutade miljömål.
Men man kan också tycka att det är ett huvudlöst val av partner. Och att det saknar alla möjligheter att nå framgång.
Avsikten med utskottsinitiativ är att riksdagen ska begära saker av regeringen. Riksdagen, vars makt utgår från väljarna, är på de flesta områden överordnad regeringen - förutsatt att den samlar en majoritet.
Men i det här fallet saknas förutsättningar att vinna. Av de 17 ledamöterna i Miljö- och jordbruksutskottet tillhör fem Socialdemokraterna och en är centerpartist.
Inte ens om de lyckas locka med sig de gamla kamraterna från Januariavtalet. V och MP, nås en majoritet. De har vardera en ledamot. Det räcker inte för att vinna en omröstning om ett utskottsinitiativ med udden riktad mot regeringen.
De fyra rödgröna partierna har helt enkelt inte majoritet i riksdagen. De kommer aldrig att få som de vill under den här mandatperioden så länge inte något av de blå partierna hoppar av regeringslinjen. Och det lär de inte göra i den här frågan.
Så vad är då tanken bakom detta nederlagsdömda initiativ? Det kan vara att väcka uppmärksamhet. Att ersätta en skarpt formulerad debattartikel med något som kanske, säger kanske, väcker större uppståndelse.
Men om det var den bakomliggande tanken var det i så fall också misslyckat. It didn´t hit the headlines (nådde inte de stora rubrikerna) för att uttrycka sig som en amerikan.
Det som i stället hände var att varje politiskt intresserad person undrade varför Magdalena Andersson plötsligt lierade sig med en loser. Ett parti som var valets stora förlorare, lett av en person med svensk politiks hittills lägsta förtroendesiffror. Obegripligt.
Stödet för Socialdemokraterna ökade i valet. De kravlade sig åter över 30-procentsstrecket. Framgången har fortsatt efter valet, sannolikt mer beroende på regeringens motgångar än de egna arbetsinsatserna.
Detsamma gäller Anderssons egna förtroendesiffror. Betydligt högre än de för regeringssamarbetets axelmakter Kristersson och Åkesson.
Men nu går hon alltså i armkrok med Muharrem Demirok vars parti tappade i riksdags- , region- och kommunalvalen. Nedgången har fortsatt sedan dess. Centern har inte heller bra svar på framtidens frågor enligt väljarna. Inte på ett enda område. Ett loser-parti.
Det gäller även miljö och klimat. Tre andra partier är bäst på det enligt väljarna. Det är, i fallande ordning, MP, S och M. Ingen draghjälp där om det var det Andersson hoppades på.
Hur man än letar är operationen värdelös för Magdalena Andersson. Hon vinner inga gröna poäng. Hon vinner inte glitter och glamour för att hon fått en inspirerande partner med luft under vingarna.
Hon vinner ingenting. Om den långsiktiga tanken inte är att dra upp Centerpartiet ur dyn och göra dem till en stabil partner efter nästa val. Att kort och gott hjälpa Demirok och hans parti att komma på banan igen.
Det är inte bara långsökt. Sannolikheten för framgång är dessutom närmast obefintlig. Ett parti vinner bara kraft på egna meriter. Undantag är taktikröster på valdagen. Men att börja planera för det redan nu är att lägga kraft på fel sak.
Om Magdalena Andersson vill ha mer tyngd i miljö- och klimatfrågan än hennes eget parti kan uppbåda får hon vända sig till Miljöpartiet som har högst trovärdighet i frågan. Inte till förlorarna i Centern.
Jag är orolig över vart vårt land är på väg
Muharrem Demirok: C är nu det enda borgerliga partiet
Publicerad 2024-02-02 06.00
Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp bilden att ”allt är invandrarnas fel”, skriver Muharrem Demirok.
Det är idag ett år sedan jag valdes till Centerpartiets partiledare, men mer än tjugo år sedan jag engagerade mig i politiken. Jag har följt samhällsutvecklingen, sett hur de politiska vindarna blåst och hur det förändrat Sverige.
Och jag är just nu orolig över vart vårt land är på väg.
När jag engagerade mig var Alliansen det stora borgerliga projektet, präglat av en gemensam framtidstro och hög reformtakt. Trots finanskrisen lyckades Alliansregeringen få fler människor i jobb, sänka skatterna och öka energiproduktionen.
Företagens villkor blev bättre och utsläppen minskade. Vi välkomnade människor på flykt och stod upp för rättsstatens principer.
Efter valet 2018 tog Centerpartiet åter igen ansvar för Sverige. Efter en svår regeringsbildningsprocess kunde Januariavtalet skrivas och politiken lutade fortsatt mot mitten.
Flera liberala reformer kom på plats, inte minst en historisk arbetsmarknadsreform som ger arbetstagare bättre möjligheter att utvecklas genom livet. Utsläppen fortsatte att minska och grunderna för en bättre integrationspolitik lades.
Tillsammans med Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har Centerpartiet tagit ansvar för Sverige framåt. Det har vi gjort i regeringsställning och genom budgetsamarbeten, och det gör vi varje dag i styren runtom i hela landet.
Innan jag valdes till partiledare var jag kommunalråd i Linköping i över ett decennium. Jag är van vid att alla partier sitter vid samma bord, lyssnar på varandra och försöker hitta lösningar. Så är det inte på riksnivå, trots att jag tror att det är vad väljarna förväntar sig.
Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp en bild av att ”allt är invandrarnas fel”. Jag tror att Sverige hade tjänat på det. Och jag tror att fler vill gå den vägen.
Under året har jag rest runt i Sverige. Pratat med de som varje dag ställer väckarklockan, går upp och bygger Sverige starkare. De har inte gett upp. Men de förväntar sig mer.
Mitt uppdrag som partiledare handlar om just detta. Att ge svar på de problem som människor står inför, och samtidigt kunna hålla en rakryggad kurs framåt. Att inte förblindas av enkel retorik utan att se ljuset vid horisonten. Arbeta för det som bygger Sverige grönare, tryggare och friare.
Centerpartiet är nu det enda borgerliga och liberala alternativet som finns kvar.
Vi har vässat vår politik för skolan, landsbygden, klimatet och tryggheten. Presenterat vårt första stora reformpaket, Sverigelyftet, för att få tågen att gå och farbara vägar i hela landet. Vi har utvärderat och utvecklat vårt parti för att bättre kunna möta väljarna i valet 2026 och i sommarens val till Europaparlamentet.
Det finns mycket kvar att göra, men några saker är tydliga redan nu.
När regeringen visar att de inte kommer få ordning på Sverige, där levererar Centerpartiet reformer och förslag. När socialdemokrater, moderater och sverigedemokrater tävlar i vem som kan skriva om historien, där ser vi verkligheten och presenterar vägen framåt. När andra svajar om stödet till Ukraina, tvekar vi inte en sekund.
Men i den väljargruppen finns redan Socialdemokraterna och uppstickarpartiet Partiet Nyans (som varit tydligast propalestinska av alla partier) samt i viss mån Miljöpartiet.
Muharrem Demirok kommer få en begränsad tid på sig att vända skutan. Är det han som leder Centerpartiet i nästa riksdagsval? Framtiden kommer att visa det.
Men en sak är säker. Muharrem Demirok kommer att behöva visa bättre dagsform den kommande tiden. Kan han göra som Ebba Busch som inledde med usla siffror för att sen bli en – pun intented – frälsare för KD i slutspurten i valet 2018?
Eller blir Muharrem Demirok en ny Lennart Daléus? Daléus var partiledare innan Maud Olofsson och avgick när opinionssiffrorna kretsade kring 4-5 procent.
Anderssons gåtfulla manöver
Värdelöst att liera sig med förlorare
Lena Mellin - Publicerad 2023-04-09
En av påskens gåtor är varför Magdalena Andersson slår sig ihop med en förlorare. En loser.
Jag kan inte se en enda fördel med manövern.
I måndags meddelade S-ledaren Magdalena Andersson och Centerns nybakade ordförande Muharrem Demirok att deras partier tar ett så kallat utskottsinitiativ. De vill skynda på regeringens klimatplan som är planerad till i höst.
Man kan tycka att det är ett ord i rättan tid. Regeringen har hittills inte rosat marknaden på klimatområdet. Tvärtom, bilar och stora vägar har prioriterats på bekostnad av bland annat kollektivtrafik och järnväg. Enligt regeringens egna beräkningar kommer målet om att minska utsläppen av koldioxid öka i stället för att sjunka som de ska göra enligt redan beslutade miljömål.
Men man kan också tycka att det är ett huvudlöst val av partner. Och att det saknar alla möjligheter att nå framgång.
Avsikten med utskottsinitiativ är att riksdagen ska begära saker av regeringen. Riksdagen, vars makt utgår från väljarna, är på de flesta områden överordnad regeringen - förutsatt att den samlar en majoritet.
Men i det här fallet saknas förutsättningar att vinna. Av de 17 ledamöterna i Miljö- och jordbruksutskottet tillhör fem Socialdemokraterna och en är centerpartist.
Inte ens om de lyckas locka med sig de gamla kamraterna från Januariavtalet. V och MP, nås en majoritet. De har vardera en ledamot. Det räcker inte för att vinna en omröstning om ett utskottsinitiativ med udden riktad mot regeringen.
De fyra rödgröna partierna har helt enkelt inte majoritet i riksdagen. De kommer aldrig att få som de vill under den här mandatperioden så länge inte något av de blå partierna hoppar av regeringslinjen. Och det lär de inte göra i den här frågan.
Så vad är då tanken bakom detta nederlagsdömda initiativ? Det kan vara att väcka uppmärksamhet. Att ersätta en skarpt formulerad debattartikel med något som kanske, säger kanske, väcker större uppståndelse.
Men om det var den bakomliggande tanken var det i så fall också misslyckat. It didn´t hit the headlines (nådde inte de stora rubrikerna) för att uttrycka sig som en amerikan.
Det som i stället hände var att varje politiskt intresserad person undrade varför Magdalena Andersson plötsligt lierade sig med en loser. Ett parti som var valets stora förlorare, lett av en person med svensk politiks hittills lägsta förtroendesiffror. Obegripligt.
Stödet för Socialdemokraterna ökade i valet. De kravlade sig åter över 30-procentsstrecket. Framgången har fortsatt efter valet, sannolikt mer beroende på regeringens motgångar än de egna arbetsinsatserna.
Detsamma gäller Anderssons egna förtroendesiffror. Betydligt högre än de för regeringssamarbetets axelmakter Kristersson och Åkesson.
Men nu går hon alltså i armkrok med Muharrem Demirok vars parti tappade i riksdags- , region- och kommunalvalen. Nedgången har fortsatt sedan dess. Centern har inte heller bra svar på framtidens frågor enligt väljarna. Inte på ett enda område. Ett loser-parti.
Det gäller även miljö och klimat. Tre andra partier är bäst på det enligt väljarna. Det är, i fallande ordning, MP, S och M. Ingen draghjälp där om det var det Andersson hoppades på.
Hur man än letar är operationen värdelös för Magdalena Andersson. Hon vinner inga gröna poäng. Hon vinner inte glitter och glamour för att hon fått en inspirerande partner med luft under vingarna.
Hon vinner ingenting. Om den långsiktiga tanken inte är att dra upp Centerpartiet ur dyn och göra dem till en stabil partner efter nästa val. Att kort och gott hjälpa Demirok och hans parti att komma på banan igen.
Det är inte bara långsökt. Sannolikheten för framgång är dessutom närmast obefintlig. Ett parti vinner bara kraft på egna meriter. Undantag är taktikröster på valdagen. Men att börja planera för det redan nu är att lägga kraft på fel sak.
Om Magdalena Andersson vill ha mer tyngd i miljö- och klimatfrågan än hennes eget parti kan uppbåda får hon vända sig till Miljöpartiet som har högst trovärdighet i frågan. Inte till förlorarna i Centern.
Jag är orolig över vart vårt land är på väg
Muharrem Demirok: C är nu det enda borgerliga partiet
Publicerad 2024-02-02 06.00
Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp bilden att ”allt är invandrarnas fel”, skriver Muharrem Demirok.
Det är idag ett år sedan jag valdes till Centerpartiets partiledare, men mer än tjugo år sedan jag engagerade mig i politiken. Jag har följt samhällsutvecklingen, sett hur de politiska vindarna blåst och hur det förändrat Sverige.
Och jag är just nu orolig över vart vårt land är på väg.
När jag engagerade mig var Alliansen det stora borgerliga projektet, präglat av en gemensam framtidstro och hög reformtakt. Trots finanskrisen lyckades Alliansregeringen få fler människor i jobb, sänka skatterna och öka energiproduktionen.
Företagens villkor blev bättre och utsläppen minskade. Vi välkomnade människor på flykt och stod upp för rättsstatens principer.
Efter valet 2018 tog Centerpartiet åter igen ansvar för Sverige. Efter en svår regeringsbildningsprocess kunde Januariavtalet skrivas och politiken lutade fortsatt mot mitten.
Flera liberala reformer kom på plats, inte minst en historisk arbetsmarknadsreform som ger arbetstagare bättre möjligheter att utvecklas genom livet. Utsläppen fortsatte att minska och grunderna för en bättre integrationspolitik lades.
Tillsammans med Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har Centerpartiet tagit ansvar för Sverige framåt. Det har vi gjort i regeringsställning och genom budgetsamarbeten, och det gör vi varje dag i styren runtom i hela landet.
Innan jag valdes till partiledare var jag kommunalråd i Linköping i över ett decennium. Jag är van vid att alla partier sitter vid samma bord, lyssnar på varandra och försöker hitta lösningar. Så är det inte på riksnivå, trots att jag tror att det är vad väljarna förväntar sig.
Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp en bild av att ”allt är invandrarnas fel”. Jag tror att Sverige hade tjänat på det. Och jag tror att fler vill gå den vägen.
Under året har jag rest runt i Sverige. Pratat med de som varje dag ställer väckarklockan, går upp och bygger Sverige starkare. De har inte gett upp. Men de förväntar sig mer.
Mitt uppdrag som partiledare handlar om just detta. Att ge svar på de problem som människor står inför, och samtidigt kunna hålla en rakryggad kurs framåt. Att inte förblindas av enkel retorik utan att se ljuset vid horisonten. Arbeta för det som bygger Sverige grönare, tryggare och friare.
Centerpartiet är nu det enda borgerliga och liberala alternativet som finns kvar.
Vi har vässat vår politik för skolan, landsbygden, klimatet och tryggheten. Presenterat vårt första stora reformpaket, Sverigelyftet, för att få tågen att gå och farbara vägar i hela landet. Vi har utvärderat och utvecklat vårt parti för att bättre kunna möta väljarna i valet 2026 och i sommarens val till Europaparlamentet.
Det finns mycket kvar att göra, men några saker är tydliga redan nu.
När regeringen visar att de inte kommer få ordning på Sverige, där levererar Centerpartiet reformer och förslag. När socialdemokrater, moderater och sverigedemokrater tävlar i vem som kan skriva om historien, där ser vi verkligheten och presenterar vägen framåt. När andra svajar om stödet till Ukraina, tvekar vi inte en sekund.
Sverige behöver fler som kämpar för just detta. En varmare liberalism som tar vårt land framåt. Politiker som tar samhällsproblem på allvar. Som ger välfärden och skolan de resurser som behövs så att alla får möjlighet att göra just sin livsresa.
Detta är min väg framåt för Centerpartiet, men framförallt för Sverige. Vilken väg väljer du?
Muharrem Demirok, partiledare Centerpartiet
Detta är min väg framåt för Centerpartiet, men framförallt för Sverige. Vilken väg väljer du?
Muharrem Demirok, partiledare Centerpartiet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar